Boden Trainstation: Mural by Anders Hjortenklev (1990/91)

 




Anders Hjortenklev

Beskrivning: Sedan 1982 bor jag i Boden. En mycket lagom och lika vänlig stad. I en villa med skapligt stor tomt tillsammans med hustru och katten Prosit. Jag är 68 år men idag behöver man som bekant inte "dra in årorna helt och hållet" bara för att man uppnått pensionsåldern. Det uppskattar jag och därför har jag med ålderns rätt tacksamt slutat som bildlärare på en av Bodens högstadieskolor medan jag gärna jobbar vidare ett par år till som frilans på tidningen NSDs sportsidor. Där jag i första hand sköter travbevakningen även om jag är allmänt idrottsintresserad och djurgårdare sedan barnsben. Annars tecknar jag och målar i ojämnt långa perioder. Lyssnar på musik där jag är konserverad i swingen eller surfar runt på internet som jag tycker är ett spännande fenomen. En del av min fritid går också åt till att spela boule. Jag inbillar mig att jag får den dos av motion som jag behöver under några timmar i boulehallen.
Ålder: 86





Oh rowan tree, oh rowan treeThou'lt aya be dear to theeEntwined thou art wi' many tiesO'hame and infancyThy leaves were aye the first of springThy flowers the summer's prideThere was nae sic a bonnie treeIn a' the country sideOh rowan tree
How fair was thou in summer timeWi' a'thy clusters whiteHow rich and gay thy autumn dress,Wi' berries red and bright!On thy fair stem were mony namesWhich now nae mair I seeBut they're engraven on my heart,Forget they ne'er can beOh rowan tree
We sat aneath thy spreadin' shadeThe bairnies round thee ranThey pu'd they bonnie berries red,And necklaces they strangMy mither, oh! I see her still,She smil'd our sports to seeWi' little jeannie on her lap,And jamie on her kneeOh rowan tree
Oh there arose my father's pray'rIn holy ev'ning's calmHow sweet was them my mother's voice,In the martyrs' psalmNow a'are gane!We meet nae mair aneath the rowan treeBut hallow'd thoughts around thee twineO'hame and infancyOh rowan tree